måndag, oktober 22, 2007

Dags för ett litet break...

... passa på att sträcka på benen och ta en kissepaus

Jag har hamnat i en svacka igen...

Det har varit en tuff vecka. För det första så är det just den där veckan i månaden, jag har haft migrän i fyra dagar i sträck och känner mig bara så ledsen ända in i benmärgen. Det är som ett stort gapande hål i bröstet som gör det svårt att andas.

Scrappiz finalen blev det lilla som gjorde att bägaren rann över. Jag har bara gråtit sen igår. Det sägs ju att hoppet är det sista som lämnar människan, och jag önskar att hoppet kunde ha hoppat över mig och gått direkt till start. Jag hade ställt in mig på att jag inte skulle vara en av vinnarna. Speciellt när jag såg alla finalbidragen. Det fanns ju inte en suck att mina "vanliga" LO´s kunde tävla med alla otroliga bidrag. Och då kändes det okey, jag var stolt över att jag orkat fullfölja tävlingen och var ganska nöjd med mina bidrag. (ganska nöjd är bra i min bok)

Men sen när jag såg att jag låg trea efter fjärde deltävlingen, då tändes det där jäkla gnistan med hopp. Att sen se att jag fallit från tredje plats till tolfte, ja det slog luften ur mig. Genast satte den där bandspelaren i mitt huvud igång (som jag lyckats överrösta ett tag) Du är värdelös, värdelös, värdelös på repeat. Den maler fortfarande på, på full volymstyrka. Helt ärligt så känner jag mig jättebesviken.

Jag vet inte vilket som är värst, att jag inte var bland vinnarna eller min reaktion. Jag trodde verkligen att jag hade kommit en bit på vägen. Att jag hade släppt lite på det där med att allt ska vara så perfekt och att jag måste prestera prestera för att duga. Nu är jag tillbaks där jag började. Att jag söker bekräftelse är en underdrift. Jag är en bekräftelse junkie.

Så det är dags för mig att göra lite soul searching. Varför pysslar jag? Är det begäret efter bekräftelse som driver mig eller skulle jag kunna pyssla lika mycket om jag inte ens visade upp ett endaste alster? För vems skull skapar jag? Hur kommer man till den punkten där man skapar bara för sig själv, och att det man skapar inte avgör hur mycket man är värd...

Det här har jag kämpat med länge nog nu. Ända sedan jag var liten så har jag sökt folks gillande. Om jag inte presterar, är duktigt och att folk gillar mig då är jag ingenting värd. Hur brytar man dom tankarna? Om jag visste det så skulle jag inte sitta här, utan utbildning, utan jobb, sjukskriven och i krig med en depression som började för sju år sedan.

Jag har en del frågor att besvara så mitt bloggande kan bli sporadiskt. Jag kan inte längre sitta här och vänta och längta efter kommentarer och bli totalt förstörd när det inte finns några. Jag måste komma framåt..

May the force be with you.

16 kommentarer:

uniquelyme/Gunilla sa...

Dina alster var väldigt fina och du ÄR värdefull. Det finns människor som älskar dig och många läser bloggen och beundrar dina alster. Alla är dock inte så bra på att berätta det. Får inte många hälsningar hos mig heller, och visst, det kan vara tufft. Men du har rätt i att man inte kan sitta och vänta på kommentarerna. Man får försöka leva sitt liv, och se andras uppskattning som en bonus. Viktigast är alltid, alltid, alltid vad man själv tycker. Kram, Gunilla

Zarah sa...

Vet du? Jag tror att alla känner så. Ibland kan jag nästan BLI missnöjd med en LO jag varit supernöjd med, om ingen säger att den är bra... Men vet du en annan sak? Jag tycker att du är jättebra. Verkligen. Kram på dig!

Sara sa...

Hejsan!

Jag bara måste säga att du är en av mina inspirationskällor, en av dom bloggar som jag besöker dagligen tom ett par gånger om dagen för att se om där har kommit något nytt.
Jag tycker du är jätteduktig på att få ihop både scrapping och kort på ett väldigt snyggt sätt, både färg och formmässigt. Ge inte upp , skapa för din skull, för att du gillar det du gör och bry dig inte så mycket om andra.

/sara

tess sa...

älskade lilla du!
jag vet att det är "lätt för nån annan" att säga att du är jätteduktig på det du gör!! att du är otroligt snäll omtänksam och generös.. jag kan fortsätta och göra listan lång.. men vad hjälper det när man inte kan se det hos sig själv? =/
Vet precis hur du känner.
Lyssna på winnerbäcks "det kallas tvivel" där har du mig! Ordagrant! Usch.fy och blä.
Men det enda man kan göra är att kämpa o kämpa o kämpa.
Jag vet vad du går för och jag vet att du alltid når toppen på stegen, men för att nå toppen måste man ibland ramla ner något steg oxå.
Ta hand om dig! Massa kramar!!
/tess

Peterlina sa...

Jag har faktiskt inga svar på dina frågor. Bara säga att jag är lite likadan. Att prestera för någon annan liksom... jag tror det var scrappandet som förlöste allt, när jag insåg att det här VAR jag ju faktiskt bra på. Så då släppte alla känslor om att jag måste ha bekräftelse på att det är bra det jag gör. Nu har jag flyttat min insikt till resten av mitt liv och insett att jag inte alls måste jobba med det där som jag inte vill jobba med - bara för att ha nån slags status. Det duger gott med att vara kontorsråtta för mig. Nu ska jag bara övervinna att jag är överkvalificerad för såna jobb. :/

Du är ju jätteduktig på att scrappa och jag hoppas du kan komma till den insikten också. Och bara bli glad för kommentarer du får, men inte ledsen för de som uteblir.

Helene Björk sa...

Vill ge en styrke kram på vägen!
KRAMKRAMKRAMKRAMKRAMKRAMKRAMKRAM...
Du är den bloggen jag går in på direkt på morgonen så fort barnen har gått till skolan, för att läsa och se dina härliga alster. Du är helt fantastisk! Jag är jätte dålig på att lämna kommentarer som många med mig är....tyvärr....men jag lever så mycket i mitt eget "huvud" så när jag sagt till mig själv oh vad fint och så duktig hon är....Så går jag vidare utan att tyvärr skriva det till dig som faktiskt är den viktigaste att säga det till! Jag har själv stora problem med huvudvärk och migrän efter en bilolycka. När jag upptäckte scrappingen, fick jag livsgnistan tillbaka. Det var ju så kul. Jag började vara med på stora scrapträffar, höll kurser,tävlingar mm. Tills en dag då jag började gå ner mig och blev tom avundsjuk på människors underbara skapande...då förstod jag att jag inte längre gjorde det för min egen skull utan för att bli "hyllad"och att jag måste bli bättre och bättre. Det blev en kollaps. Jag slutade med allt! I ett år skapade jag knappt något och idag gör jag allt för min egen skull.Jag har ingen egen blogg och kommer aldrig att skaffa en. Jag är tacksam och glad att ni bloggare finns, men det funkar inte för alla och absolut inte för mig. Lägg tävlingarna på hyllan för ett tag och alla dina måsten, skapa något för dig själv som du inte visar upp, kanske det klarnar lite. Tänker på dig och önskar dig massor av ljus och kärlek, Helene

Anonym sa...

Är in på din blogg varje dag och tittar på din fina kort och layouter. Tycker verkligen att du är superduktig. Men jag förstår vad du menar. Man blir lite besviken när man ser att inte så många är in på bloggen och när det inte är någon som har lämnat någon kommentar. DU ÄR SUPERDUKTIG, GLÖM ALDRIG DET!!!

Kram
Maria (mek73)

Jessica Blixt Wendin sa...

Jag tycker faktiskt inte att du ska bry dig om finaltävlingens resultat. Jag låg själv 2:a med 248p efter 4:e omgången och dalade ner till 10 :e plats samtidigt som en som hade hälften så lite poäng kunde swicha förbi ochfå pris i finalen. Det är inte rättvist. Du ska känna dig bra, stolt och nöjd. Folket har röstat upp dig till tredje plats och det är ju bra :O)
Jag skiter i om juryn inte gillade mitt bidrag och det ska du också göra.

Kramis
Jessica - tussan

HeleneHalmsjo sa...

Håller med om vad de andra skriver...
Många kramar till dig!!!!!!
Helené

Ann-Louice sa...

Jag är ju bra senil. Skulle ju berätta att du ju har vunnit på hÄnglar bloggen om du inte redan sett det! Tänkte att jag skulle sprida lite glädje i all besvikelse.

Grattis! Ser fram emot att få se några fina kort.

Malin sa...

Stackars dej, kan absolut förstå hur du känner. Det är jobbigt att hela tiden behöva prestera o bli bedömd. Hemskt för att man håller ju på med denna hobby för att det är kul, men hur det än e så blir det en ständig jakt på bekräftelse o att komma med nya idéer o kläcka nyheter. Många känner igen sig i detta. Jag läste precis om det i ulrikaulrikas blogg oxå. Jag tycker jättemycket om det du gör, så stilrena o snygga grejer. Hoppas du kommer på fötter snart o att du kan inse att du är bra som du är!! Kram på dig

Augusti_73 sa...

Stor kram till dig, du är duktig och bra och go och fin och kreativ, och så är du ju från Finland också, bara det säger ju allt! =)
♥♥♥

Anonym sa...

Hej,

Jag är relativt ny på detta, alltså stämpling/scrapping, men jag måste säga att du är en av mina inspirationskällor.
Detta är första gången jag lämnar en kommentar.
Är i en liknande livssituation som du och vet att lite uppmuntran kan betyda mycket.
Ska försöka bättra mig med att lämna en eller två rader till dig :-)

/Dani

Monica sa...

Jag har inte svaren på dina svåra frågor. Tyvärr! Men jag är här och suger in av din fantastiska kreativitet och älskar att få se det du skapat. Jag hoppas innerligt att du orkar dra dig upp och att du klarar av att slåss mot dina spöken... Du är fantastiskt duktig! Din stil är unik och det är du också. Jag vill att du ska veta det. Kram!

Anna B (Dec74) sa...

Ville bara säga att för mig är du en stor inspirationskälla!!! Både kort o Lo:s är ju undebara!
Har länkat till dig från min lilla blogg oxå, hoppas det är ok?!

Varma Höstkramar!!

Marie sa...

Din LO är jättefin (inte förhandlingsbart). Jag förstår ändå din känsla, det där lilla bekräftelsemonstret är inte alls en trevlig lekkamrat. Tyvärr dyker det upp helt oinbjudet.
Jag har bestämt mig för att sluta vara med i tävlingar helt och hållet. Min senaste gick iofs jättebra, men allt skitsnack om ens placering efteråt är inte värt det.
Allt DU scrappar är JÄTTEFINT, det är dina foton, dina minnen, din konst. Det kan ingen annan göra bättre åt dig.
Jag scrappar mycket mer än det jag visar upp, jag vill inte bli bedömd i mitt "privatlivs-scrappande".
De scrappare jag uppskattar och ser upp till mest är de som kanske inte anses som de "bästa" (huh, hemska ord), inte har flest pryttlar, inte är med i något jet-set - utan de som scrappar för glatta livet, som njuter av varenda sekund och som sätter stolthet i det de gör och inte missunnar någon annan något.

Varmaste kramen