onsdag, oktober 31, 2007

Höstmys...

...små glimtar från vårt hem

[klicka på bilden för större format]

{mammas} hjälpreda...

...Yatzy kan minsann öppna paket med tratten

[klicka på bilden för större format]

Underhåller mig själv med att lära mig att göra storyboards. Nu måste jag bara komma på hur man göra ramar också... och hur i helsike använder man actions?

Jag och datorer går inte ihop... *frustrerad*

torsdag, oktober 25, 2007

Det blir inte alltid som man har tänkt sig...

... och idag hör definitivt inte till undantagen

Vi skulle ha firat Lenas födelsedag idag men vi fick tillbringa den på Blåa Stjärnan istället. Kalaset blev inställt och vi fick hem en liten ynklig trattis.

Vår bebis ramlade i trappan och fick opereras. Det är inget jätte allvarligt men ändå. Hon fick ett jack som gick igenom hud, muskler, underhudsfett och ner till benet.

Nu är det viktigaste att hålla såret rent så det inte blir infekterat för följden av det skulle kunna vara att hon blir av med benet... och vi vill helst ha en fyrbent Yatzy.

Hon måste ha på sig tratten tills stygnen blir borttagna om ca 10dagar. Yatzy tycker inte alls om tratten. Hon fryser till och rör sig inte ur fläcken när hon får på sig tratten. Hon har inte riktigt förstått hur man tar sig runt med den än, så hon fastnar överallt och står där tills vi kommer och hjälper henne. *skratt*

Det är inte lätt att ha en enorm tratt på huvudet...



måndag, oktober 22, 2007

Dags för ett litet break...

... passa på att sträcka på benen och ta en kissepaus

Jag har hamnat i en svacka igen...

Det har varit en tuff vecka. För det första så är det just den där veckan i månaden, jag har haft migrän i fyra dagar i sträck och känner mig bara så ledsen ända in i benmärgen. Det är som ett stort gapande hål i bröstet som gör det svårt att andas.

Scrappiz finalen blev det lilla som gjorde att bägaren rann över. Jag har bara gråtit sen igår. Det sägs ju att hoppet är det sista som lämnar människan, och jag önskar att hoppet kunde ha hoppat över mig och gått direkt till start. Jag hade ställt in mig på att jag inte skulle vara en av vinnarna. Speciellt när jag såg alla finalbidragen. Det fanns ju inte en suck att mina "vanliga" LO´s kunde tävla med alla otroliga bidrag. Och då kändes det okey, jag var stolt över att jag orkat fullfölja tävlingen och var ganska nöjd med mina bidrag. (ganska nöjd är bra i min bok)

Men sen när jag såg att jag låg trea efter fjärde deltävlingen, då tändes det där jäkla gnistan med hopp. Att sen se att jag fallit från tredje plats till tolfte, ja det slog luften ur mig. Genast satte den där bandspelaren i mitt huvud igång (som jag lyckats överrösta ett tag) Du är värdelös, värdelös, värdelös på repeat. Den maler fortfarande på, på full volymstyrka. Helt ärligt så känner jag mig jättebesviken.

Jag vet inte vilket som är värst, att jag inte var bland vinnarna eller min reaktion. Jag trodde verkligen att jag hade kommit en bit på vägen. Att jag hade släppt lite på det där med att allt ska vara så perfekt och att jag måste prestera prestera för att duga. Nu är jag tillbaks där jag började. Att jag söker bekräftelse är en underdrift. Jag är en bekräftelse junkie.

Så det är dags för mig att göra lite soul searching. Varför pysslar jag? Är det begäret efter bekräftelse som driver mig eller skulle jag kunna pyssla lika mycket om jag inte ens visade upp ett endaste alster? För vems skull skapar jag? Hur kommer man till den punkten där man skapar bara för sig själv, och att det man skapar inte avgör hur mycket man är värd...

Det här har jag kämpat med länge nog nu. Ända sedan jag var liten så har jag sökt folks gillande. Om jag inte presterar, är duktigt och att folk gillar mig då är jag ingenting värd. Hur brytar man dom tankarna? Om jag visste det så skulle jag inte sitta här, utan utbildning, utan jobb, sjukskriven och i krig med en depression som började för sju år sedan.

Jag har en del frågor att besvara så mitt bloggande kan bli sporadiskt. Jag kan inte längre sitta här och vänta och längta efter kommentarer och bli totalt förstörd när det inte finns några. Jag måste komma framåt..

May the force be with you.

Finalbidragen...

...till scrappiz








söndag, oktober 21, 2007

Jackpott...

...på första tagningen

Den här layouten var raka motsatsen till den förra. Den här gick snabbt och smärtfritt att utforma. Idéerna funkade och jag blev jättenöjd. Jag gillar den i all sin enkelhet och jag älskar färgkombinationen av brunt och turkost.

Att det kan vara olika... Roligt och inspirerande ena dagen och ett rent helvete nästa dag och så rullar det på. Upp och ner.

Det är nog det som gör skapandet så roligt. Man vet aldrig vad man får. *underbart*


Fy farao...

...vad den här layouten var jobbig

Här kommer en layout som jag inte är alls nöjd med, men den får vara med ändå. :)

Jag tror att jag testade varenda liten pappersbit jag har, när jag jobbade med den här layouten. (dekorationer ska vi inte ens börja prata om...)

Ingenting funkade... Det jag tänkte och dom ideér jag såg i mitt huvud ville inte utforma sig på papper. Så den har legat framme halvfärdig, i typ en vecka... Tillslut tog jag bara något, limmade ihop och gömde den i albumet.

Det får vara... allt behöver inte vara perfekt. Nu kan jag pusta ut och släppa den. *skönt*

Nästa, tack.

lördag, oktober 20, 2007

Puss attacken...

förevigad på bild...

Kolla vad proffsfotografen Emelie fångade på bild.
Ta en kik i hennes blogg och spana in alla underbara foton> här.

En av alla puss attacker från Noah. Det är jag som ligger ner... *skratt*

Noah är världens bästa kille!

Prickiga bilder...

kommer här så håll i er...

[klicka på bilderna för större format]

Yatzy och Noah springer på ängen.

Noah eller en fladdermus?

Skutt skutt sa Berit.

Yatzy har saknat Judith ;-)

Noah gosproppen är världens finaste kille.

Fånga flugor? eller vem kan gapa störst tävling?

Nu tar jag dig...

Judith tog sig ett litet bad.

Fina tjejer samsas om pinnen.

Jag {älskar} prickar = sant


fredag, oktober 19, 2007

Vad var det jag sa...

...*muttrar för mig själv*

Hemma igen... huvudvärken är här... *suck*
Det tog ca. 3 timmar att skaka av mig det glada humöret.

Jaja.. bättre än ingenting eller hur? Fast jag känner att det finns lite kvar någonstans i högra mungipan. Vem vet det kanske bubblar upp igen. :)

Nu ska jag proppa i mig maxalt och vila.

Happy Happy Friday!

Gomorron Gomorron...

... hör fåglar sjunga

Jepp, jag vaknade för en timme sedan. Det är morgon för mig. *skratt*

Jag är såå morgonpigg. *tralalalaa* Men vet ni vad, bara för att jag är så sjukt trött så är jag på ett glatt och spralligt humör. Återkom om ca två timmar, då har det med all säkerhet gått över. :)

Väntar ivrigt på min beställning... Skickade ett mess till Lena och beställde en latte. Det ni.

Snart ska vi åka på en snabbvisit till Bråt. Prickarna ska få dundra loss på ängen. Kameran hänger också med. Så ni vet vad som väntar... En massa kort på världens sötaste hundar.

puss&kram

tjipp

jag {hjärta} pyssel...

... = sant

Dom två senaste layouterna kommer här...

Den första layouten har jag liftat Lisa Dickinsons . Hennes layout finns i November numret av Creating Keepsakes.

Den andra layouten är gjord efter Webmosterhelens skiss (v.39) för Swescrapbook .

Det var kul att lifta och skisser älskar jag, då slipper jag använda hjärnan *skratt*

[klicka på bilderna för större format]



Tack och hej leverpastej.

En utflykt...

i det soliga höstvädret...

Det blev en "morgon" promenad vid pikesjön idag. Vilket fantastiskt väder. Jag älskar hösten!

Jag är glad att Lena fick upp mig från sängen. Jag är inte morgonpigg så Lena får kämpa med mig varje dag. Den roligaste kommentaren kom idag när Lena äntligen hade fått liv i mig och jag hade piggnat till och slutat vara så sur. (Jag kan vara väldigt, väldigt grinig.)

Då säger hon jätteglatt -Det är sååå underbart att leva med mig. *asg*

Vi kokade kaffe, packade ryggsäcken, köpte mackor och fika och sen var vi fit for fight. Frukost i skogen är underbart.

Väl i skogen så stötte vi på Emelie och prickiga Berit. Det var bra eftersom Yatzy är livrädd för Berit. Berit kan också vara lite grinig och sur nämligen. Men dom lekte så glatt efter att Berit sagt till att här är det minsann hon som bestämmer.

Hon har en hemskt konstig hobby, Berit alltså. Hon älskar stenar och när hon har fått tag i en sten så gräver hon på den, bär den i munnen och vaktar den med livet. *skratt*

När Berit hade sin stentid så gick Yatzy och lade sig långt, långt borta från surkärringen... hihi. Bäst att passa sig tänkte hon.

Det blev en hel del fina kort och så klart måste jag visa upp dom :)

[klicka på bilderna för större format]











Yatzy hälsar puss och kram.

måndag, oktober 15, 2007

{myspys}...

... med mamma

Yatzys absoluta favorit sysselsättning finns nu dokumenterad i form av en layout.


Playdate...

...med snyggingen Noah

I lördags så hade Yatzy en liten playdate. Det är tur att Jenny och Jonathan flyttade hit med Noah så att dom kunde visa oss "Boråsare" runt i Borås.

Yatzy fick upptäcka ett helt nytt ställe, nämligen Bråt, som är ett skjutfält. När det inte är skjutövningar så är det öppet för allmänheten. Det var verkligen ett paradis för hundar. Stora fält att springa på och roliga grus/sandhögar att hoppa och busa i. Hundarna lekte för fullt. Att det kan vara så roligt att leka med en planka... *skratt*

Lena gjorde värsta "tricket". Hon blev nämligen nermejad av både Yatzy och Noah när dom kom springandes i full syra. Hon ramlade raklång ner i marken. Mitt hjärta hoppade upp i halsgropen. Jag blev jätte rädd.

Lena har nämligen ett knä som är sönder och med den smällen så var jag säker på att det hade gått av... men som "tur" var så lyckades hon landa på sin axel. Bättre att landa på en frisk axel än ett trasigt knä, eller hur?!. Hon har fortfarande ont i axeln men den är ju i alla fall relativt hel.

Lena tyckte att vi (jag och Jenny) var dåliga fotografer som inte fick spektaklet med på bild. Där stod vi båda två med "hightech" kameror och inte ett endaste kort... *asg*

Här kommer lite bilder från äventyret...

[klicka på bilderna för större format]


Yatzy hälsar på en helt ny prick, Malte som vi aldrig träffat förut.

Här kommer dom i full syra, sekunden efter så har dom mejat ner Lena.

Lena efter smällen. Lite yr i bollen.

Spring, spring, spring i benen.

Kärleksnafs?!

Noah har hittat en planka.

Dragkamp om plankan är roligt!

Att bita sönder plankan är också roligt.

Äntligen är plankan min.


fredag, oktober 12, 2007

Happy friday...

...och det firas med en layout *skratt*

Ja, här kommer en till layout, den här gången med Lena och Johanna spelandes gitarr.

Därav titeln "Jam sessions".

[klicka på bilderna för större format]




Lena har sin första lediga helg på en månad. *jippie*
Funderar på om vi ska åka till Ikea kanske. Värmeljusen är nämligen slut och det är ju katastrof. Får väl åka dit och köpa 5paket med ljus så räcker det kanske till jul. Eller tror ni att 500st ljus räcker tills dess? *skratt*

Vi skulle behöva lite annat smått och gott också, typ flyttlådor.
Jag vill rensa!!

Vi har så mycket prylar (läs: skitsaker som man aldrig använder) överallt. Jag behöver rensa garderoben och byrån. Det är så fullt att det knappt går att stänga... Sen har vi ju projekt vinden också. Det går nämligen inte att komma in längre än en meter. En rejäl höststädning behövs.

Rapporter kommer om mina planer blir av... ;-)

Ha en bra fredag och helg!
kramelikram

Yatzy har varit och kollat på fotboll...

...men hon ville helst fånga den

onsdagar så är det några prickisar (dalmatiner) som har träning på Ryda och eftersom vi har glömt bort det alla tidigare onsdagar så tänkte vi slå till och träna lite. Yatzy behövde träffa sina kompisar också.

Hon är busig just nu. Bara bus, bus och bus i blicken och benen.

Vi blev hemskt förvånade när alla fotbollsplaner var ockuperade av småkillar som spelade fotboll. Inga prickar så långt ögat kunde nå. Vi letade runt, men förgäves. Inga telefonnummer hade vi heller... *typiskt*

Det fick bli lite passivitetsträning med Yatzy. Så vi satte oss ner i gräset och kollade på en fotbollsmatch.

Yatzy tycker att det är så jobbigt att behöva sitta still när det är massa folk och liv och rörelse runt omkring henne. Därför är det så bra och viktigt med passivitetsträning. Tyvärr gör vi inte det ofta nog så hon satt där i Lenas knä och pep och gnydde.

-Jag vill ju fånga bollen mamma. Dumma mamma.

När vi kom hem så kollade Lena på dalmatinerforumet och visst hade dom varit och tränat, men lite längre bort. Hur typiskt är inte det?! Behöver jag säga att jag hellre hade kollat på prickar än småkillar som spelar fotboll.

Här kommer några bilder i alla fall.

[klicka på bilderna för större format]